Håhå jaja, saker och ting börjar komma tillbaka till det normala efter sommareländet. Bort kall, lankig grillbuffé, getingar och ölskränande patrask. Starta upp med någonting säkert och bekant, Zenato Ripassa 2007 (bola nr 12324).

Enda risken med det här rötjutet är att man emellanåt kan falla offer för oxiderna, men det har sina poänger att leva litet äventyrligt. Och det är en risk värd att ta! Trots att spaggarna tyvärr omsider insett att vinet länge varit underprisat så är det fortfarande fullt konkurrenskraftigt i mellanregistret. Ett tungt, kraftigt höstvin - en riktig käftsmäll för att citera David, oaktat den rara förekomsten i herrns hemtrakter. Som när Tangstad golvade Lillen. Mörkröd kompakt, nästan lila ton. Doft som ur mormors gamla bärkonserver. När man sedan låter vinet rulla runt i munnen blir man nästan golvad. Som så ofta i detta det främsta av de länder som kallar sig vinproducerande. Alkoholmättad arom, en fyllig komplett smak av bigarråer på väg över kanten. Mörka bär och fat. Balanserad, frisk syra. Mums filibabba! Kotletten - stay away from this one, will you.