Unge man! Medan du njuter ditt otium i ett av världens mest lättillgängliga vinområden - jag är övertygad om att Banyuls är näst i hype-kön efter Priorat och Monsant - har farbror uthärdat betydligt svårare fõrhållanden under en resa i norra Polen och DDR.

Efter en veritabel Golgatavandring (när det gäller vin vill säga - i övrigt finns inget att klaga på) kan jag bara konstatera att jag inte druckit något värt att nämna, mõjligen med undantag för ett av de märkligaste rosévin jag stõtt på. Vätskan - som av mitt resesällskap träffsäkert beskrevs som scherry utspätt med lakvatten - serverades anonymt i karaff, varför jag dessvärre inte kan utfärda en varning.

Tröstar mig istället med minnet av en gammal goding som du kan hitta några mil söderöver, nämligen Terram (2005:an i Systembolagets beställningssortiment nr. 75188). Framställs av en strandraggartyp vid namn Fredi Torres - ej att förväxla med Torres i övrigt, gud ske lov - i Priorat, enligt uppgift i hans garage.

Terram

När man låtit den omedelbara doften av våta lovikavantar och gammal fuktig källare dunstat av framträder en riktig pärla. Vinet är en solvarm kakafoni av plommon och torkad frukt, som ger en stor volym i munnen med en lång eftersmak och betydande strävhet som garanterar att man med en gnutta tur kan stuva undan en pava eller två i garderoben under åtskilliga år. Börjar det spritta i benen efter någon veckas sybarisliv, och du känner för att röra på dödköttet - slå en lov till Priorat och fiska upp så många flaskor du kan.

Om lättjan skulle förhindra dig från slika strapatser, vågar jag mig på ännu ett tips av lite enklare karaktär från trakten. En figur som heter Andre Herre, eller något i den stilen, vars rödtjut säljs (eller i varje fall såldes) i ett litet gult plåtskjul vid sidan av kustvägen precis innan man skuttar över Pyrenéerna. Köpte på mig några flaskor av hans cuvée (2005 tror jag det var), och mina förväntningar överträffades med tiopotenser. En klassisk Banyul-smakbomb, även här med det sedvanliga galleriet av på gränsen till övermogen frukt och värme. Prestigevinet, då i varje fall, hette l’Alchemiste och pryddes av en etikett som förde tankarna till Aleister Crowley. Detta vin lär skall ha varit ännu bättre än cuvéen, men där var man för snål tyvärr.

Nu är rundan genom öl-och-fläskbältet avslutad - i morgon hoppas jag kunna få i mig något drickbart.