Min käre vän har återigen groomat omkring i Luxemburgs mer lugubra kvarter, och som sig bör fraktat hem ett helrör till farbror. Storartat! Efter att ha ansett sig bli orättvist recenserad vid ett antal franska försök har nu fegisen vänt sig österut. Till Italien närmare bestämt.

San Leonardo 2000.

Ett vin från Dolomiterna! Doft av gräs, frukt, läder och något lite peppar.

Smaken är komplex och något återhållen. Påtaglig strävhet. Inte fullt mogen persika. Lite peppar här också.

Bärig och god, men lite flyktig, eftersmak – men det är här detta vins verkliga potential visar sig! Ett uns alkohol smyger sig in, på vilket lite fat och mörkare bär kan surfa fram. Tämligen delikat när man väl hittar det.