Att som vinentusiast drabbas av en evighetslång förkylning är förbannat frustrerande. Att ha doftorganet fyllt med något som vid jämförelse får till och med Bordeaux att framstå i god dager är inte optimalt när man skall avnjuta en röding.

I detta inlägg får jag tyvärr gå på hörsägen, och enligt bästa förmåga försöka tolka intrycken från mina dryckes-sytrar och -bröder.

Rotllan Torra Reserva 2004, Priorat (Systemet 95658).

Det ser förbannat gott ut - mörkröd rubinlyster och simmiga alkoholsträngar - och borde vara det med tanke på ursprunget och den i vanlig ordning kliniskt tilltalande texten på bolagets hemsida.

Doften kan jag inte uttala mig om, men någon i sällskapet påstår att den bär en ton av flygfotogen. Bah, det är inte Tequila vi dricker!

Smaken sedan, sträv. Som sig bör. Därutöver intet. Men det beror som sagt uteslutande på min vid tillfället beklagliga belägenhet. Sällskapet tveksamt - “…jo det var gott, men det vi drack igår var bättre”. Det vin som här åsyftades var en BIB, i och för sig från Toscana…

Mina damer, jag gör mig till åtlöje genom att ta upp detta vin till recension, givet omständigheterna! Vinet är med största sannolikhet värt en revansch. Jag skall utan dröjsmål försöka gräva upp en butelj till!