En fasansfull upplevelse under en nyligen avslutad - i övrigt mycket trevlig - tripp till Kreta, kräver att farbror ånyo skrider till verket, efter en tids tystnad i detta lugubra forum.

Retsina - kort och mindre gott.

Decennier sedan jag hade det tvivelaktiga nöjet att senast stifta bekantskap med denna tvivelaktiga ävja. Karantänen visade sig mer än berättigad, då jag i ett ögonblick av semesterfryntligt övermod beslutade mig för att kasta omdömet överbord och ta en klunk. Göta Petter! Med ens återvände de till drycken knutna minnena och förnimmelserna. Likt en Proust från helvetet. Drycken - i den mån vätskan kan segla under denna bekvämlighetsflagg - smakar fortfarande som ett basiskt rengöringsmedel i stil med Vim.

Till de bedragare som påstår att det finns något tilltalande i dessa av kåda fördärvade druvor bör sättas lika mycket tilltro till de som påstår att rödvin passar till choklad. Eller apelsinjuice till Kalles kaviar. Blä!