Sportlov, underbart väder och vi nöter lagg med grabbarna i Rättviks backen. Systemet i Leksand är ovanligt utplockat men i ett försök att motverka min medfödda konservatism ger jag mig fan på att testa att par wild cards från nya världen.

Först ut är något som påminner om en engelsk barnbok, RED BARON med ett typsnitt som andas Biggles och 50talet. I brist på annat har tillverkaren klistrat på en guld etikett från Hobbex med någon obskyr nominering.

Vinet har en djup härlig färg, doftar frukt och alkohol, dock ingen lurkande tasmansk djävul utan snarare mormors saft.

Smaken är ungt och fruktigt, dock ingen kropp, ingen eftersmak och ingen efterbrännare, liknelsen med mormors saft står sig. Detta smakar exakt som hemmagjord saft, tjockt och jomligt.

Ingen aning om varför man fraktat detta vin tvärs över jordklotet, hoppas det gör sig bättre i värmen tillsammans med färskt får …(fördomarna haglar).

Vill knappt göra calimocho på smörjan, i kombination med Coca Cola riskerar detta bli diabetes sött.

Ställer ut pavan till gårdsräven, han kanske finner en broder och fixar en riktig skogs calimocho med höstens rönnbär.

redbaron2