Dessertviner är ett jävla påfund. När man, lagom avrundad, nätt och jämt klarat av middagen brukar desserten - eller snarare det man sköljer ner den med - vara det som sätter P för kvällen. Visst - det är förföriskt gott med sauternes, portvin eller tokajer men enligt mina erfarenheter brukar man redan vara i utförsbacken när det är dags att ge sig på dessa luriga alkoholgranater. Sedan försvinner talförmågan strax innan domningarna i benen sätter in, och refrängen slår en som ett städ i mellangärdet.

Just därför borde den som kom på fenomenet eiswein få åtminstone ett Nobelpris. Generösa välsmakande söta, men ändå friska, härliga små vita skapelser med en förvånande låg alkoholhalt för så mycket smak och arom. Det gäller dock inte fullt ut för den här lilla rackaren - en Eiswein Burgenland Grüner Veltliner - som håller 12%. De flesta eiswein jag dragit i mig har hållit försiktiga 9 - 10%.

Icke desto mindre är jag fortfarande någorlinda kapabel att knattra ner den här anteckningen, vilket inte hade varit fallet efter en glykolstinn sauternes.

Doft av bränt socker, äppelmer och den där svårbeskrivna dessertvinsdoften som man finner även i t.ex. sauternes. Vad fan är det det luktar? Gyllengul söt men frisk smak med inslag av torkade aprikoser, med en mild men uppfriskande syra. Sitter som en smäck till jordgubbarna. Skulle inte tveka att bälga i mig den även till chokladtårta eller anklever - om det nu gick att få tag schysst producerad sådan. Senast jag snokade runt påstods det att det fanns anklever att få tag i som inte kom från tvångsmatade fåglar, men att man då istället använt en slags svältmetod för att få rätt stuk på levern. Brrr

Eiswein framställs lite här och var, inte bara i Österrike, och dessutom av olika druvtyper. Gewürtz och Riesling lär vara vanligast. Jag fick för ett tag sedan en alldeles utmärkt kinesisk variant - Chateau Changyu - av en bekant. Med denna pava - förpackad i en elegant kartong - följde en liten smakfult utformad folder. Texten i denna var dessvärre på kinesiska, men producenten hade lämnat ett tiotal sidor blanka i slutet för att drinkaren själv skulle kunna teckna ner sina funderingar och upplevelser. Oerhört!