Efter spanjakernas rättmätiga seger mot boerna tidigare i afton känns det rätt att återställa balansen med en pasta. Enkel historia med grädde, vitlök, basilika, olivolja och parmesan, och - givetvis - långkokt torr pasta. Äntligen dags att krypa hem till, i mitt tycke rödvinets egentliga hemvist, Italien. En Chianti Classico som inte är så särdeles klassisk i och med att den saknar de outvecklade lätt snipiga drag som brukar karakterisera ett flertal av svärmorsvinerna som produceras i distriktet.

Fonterutoli 2006 (på bolaget endast i halvflaska av någon anledning, nr 95618) är snarare en otypisk, yppig och generös historia som enligt de som förstår sig på sådant helst skall användas till att skölja ned kraftigt kött.

Mogen, fyllig doft av körsbär och choklad. Dito smak, med tillägg av lite väl mogen körsbärskärna, och med ett angenämt balanserat alkoholsting. En aning fat dessutom.

Fonterutoli finns i diverse olika skepnader - de flesta inte årgångsmärkta - vilket gör det en smula snårigt att fatta vad det var man köpte, men det spelar inte så stor roll. Jag har hittills inte stött på någon risig variant.