Finca el Puig, Priorat (Systembolaget nr 2737) - ännu en gamal favorit som denna förbannade Brommaafton inte svarar upp. Efter att ha bekräftelsedissat Brunello - David, tipsa gärna dina Båstadskompisar om att de kan vaska Brunello för att impa på fjortisarna, och ge fan i att fördärva i vart fall hjälpligt drickbar Champagne - och gått på en oväntad blåsning av Tendral, fortsätter vinerna att dra oss lodrätt ner mot helvetet.

Påtagligt oxiderad ton strax efter det att man korkat upp, som får en att överväga att kila tillbaka till bolaget. Efter en timme ger sig emellertid oxiden. Märkligt…Enligt min ringa erfarenhet brukar metallsmaken öka ju längre vinet varit i kontakt med luft, men så icke i detta fall. Kanske hade man hunnit bli så larmad när det väl var dags, att man kunnat klunka i sig vitriol utan att tycka illa vara. När den väl ruskat av sig rosten, smakar den ungefär som den brukar - en rik komposition av mörka bär, sena höstplommon, choklad och läder. En riktigt mullig rackare i typisk Priorat-anda.

Men varifrån kom metallen? Och vart tog den vägen?