Ju längre söderut man kommer i Italien - desto mer löje brukar de lokala vinproduktionerna ådra sig från de skitnödiga landsmännen i norr. Sicilien brukar normalt sett hamna utanför kartan och över huvud taget inte nämnas i vinsammanhang. Dags att ta loven av dessa fördomar. Inställd på att tvingas traska igenom ett pärlband av slafsiga pizzaviner blev jag vid ett platsbesök grundligt och angenämt överraskad! Vinerna (de röda) påminde inte litet om de från södra Frankrike och norra Spanien. Varmt och gott!

Etna Rosso Torrepalino 2000.

Flertalet viner från östra Sicilien förefaller heta något på “Etna”, denna pava är inget undantag.

Färgen minner om mörkt tegel - den har några år på nacken. Doft av ek, krydda och mörk frukt. Lätt spannmålig.

Smakar torkade plommon och aprikoser. Russin. Härlig, sugande syra. Bra balans i alkoholen. Alldeles utmärkt!