Dags att syna en legend.

Chateau Musar 2002 (7463 på bolaget). Libanons prestigevin, på sina håll anklagat för att vara överprisat - och visst, när man börjar komma upp i den aktuella nivån är konkurrensen tuff.

Mina farhågor om snipigt, knutet  Bordeaux-tjut kommer på skam, detta är fanimig det godaste jag druckit på mycket länge!

Vinet är kristallklart, både i färg, doft och smak. Det är moget och fullt balanserat i smak, doft, arom och syra. Alkoholnivån (14%) är i perfekt harmoni.

Klar, något ljus färgton som lutar lite åt orange. En inbjudande doft av körsbärs- eller hallonsylt, helt utan sulfiter. Möjligen en knappt förnimbar läderton strax efter buteljen öppnats. Enligt Bola bör vinet dekanteras, men det är struntprat. Jag lät det stå i fred i buteljen en halvtimme innan det skulle drickas, och det var fullt tillräckligt. Smaken är kristallklar, mjuk, inbjudande och ljuvligt balanserad. Tycker inte det drar åt torkad frukt, som i Veneto eller Priorat, utan det smakar bara fullmoget av mörka bär. Kommer att tänka på en väl lagrad Bourgogne av högsta kvalité, men utan det lätt stickande inslaget av svarta vinbät. Mitt sällskap påstod dock att det smakade en smula russin, men hon hade antagligen grundat med kaviarmacka och apelsinjuice.

Vive la Liban!