Då det är skarp ammo i morgon och vi har bägge sett Deliverance ett par gånger för mycket, därav väljer vi att beta av vinerna i en fallande pris lista. Först ut är en “klassiker” bland frankofilerna, Château Belair 2003 Saint-Emilion (nr 9424).

Rullar vinet och det första intrycket är bondgård, götsel och en svettig gammal sadel. Mycket läder, svår definierade bär, mycket taniner och oxid, vinet behöver definitivt mer luft. Vi låter vinet vila lite medans vi gör klart det sista med middagen. När vi kommer tillbaka är oxiden bortblåst och de svår definierade bären visar sig vara björnbär och plommon. Vinet har en underbar kropp men trots att det är en 2003:a känns det inte riktigt klar, 3-5y till och detta kan vara en guda gåva. Men oavsett om det känns ofärdigt är detta ett fantastiskt vin! Pavan tog slut förbannat snabbt och man drabbades snabbt av en djup ånger över att man inte köpt en till.

Fantastiskt men det lämnar ett hål i plånboken (4⁄5)