Brunello di Montalcino
Jaha du, min käre David, så var det dags att gå i clinch med en gamal antagonist - Brunello di Montalcino. I detta specifika fall Systembolagets standardbrunello tror jag (nr 12357), men det spelar ingen roll - här är det definitvt läge för en generalisering, enligt min till all lycka begränsade erfarenhet.
Brunellovinerna tillhör, enligt min uppfattning, världens mest överskattade trots att de kommer från Toscana med sina i allmänhet bländande viner. Vad som driver folk till att köpa dessa produkter när man istället från samma i övrigt utmärkta vinland kan få tag i läckerheter från t.ex. Chianti eller Veneto - detta oaktat äppelkäcka kommentarer om “småborgerligt vulgära Amarone- och Ripasso-viner” från dina hemtrakter - är för mig en gåta.
Den aktuella pavan - som delar karaktärsdrag med de flesta Brunello jag druckit - bjuder på en doft av bränt bildäck och presenning. Denna ton försvinner dessvärre inte, och när man smakar vinet känns det som man har tuggat båtkapell. Sträv, obehaglig smak med påtaglig syra, med inslag av metall och färskt blod. Vinet är knutet och platt.och smaken stannar dessvärre kvar i munhålan - något avsmalnande och avklingande - en stund efter man spottat ut det.