Värmen är tropisk, även om kroppen inte är funktionell i denna värme är det helt underbart och man får för sig att själen självläker i detta klimat.

I ett av Europas satanistcentra har man bestämt sig för att fixa sin egen touch även på vinerna. Närmare bestämt avsiktligt kraftigt oxiderat vitt.

Ännu en fullständigt lysande Priorat, denna gång i det mer ambitiösa registret. Dits del terra 2007 (Systembolaget 94297). Robust, rustik, eldig och doftande i klassisk Priorat-stil.

Hemma efter ett par underbara dagar på Fårö, gräsmattan ser ut som Sahara och tvättberget kan liknas vid Mont Blanc dvs dags för lite admin.

Efter att ha slirat runt lite i utmarkerna ett tag återvänder man till det som av somliga förståsigpåare påstås vara ett av De Vinproducerande Länderna, nämligen…

Jaha ja, bäste David. Efter att ha suttit på torken ett tag, och därefter krälat runt i utmarkerna stinkande av vitriol, är man nu tillbaka.

I normala fall har jag ungefär samma inställning till Merlot som den deprimerade pyknikern i “Sideways” - dess lätt korkade, ensilageliknande ton finner jag svår.

Ju längre söderut man kommer i Italien - desto mer löje brukar de lokala vinproduktionerna ådra sig från de skitnödiga landsmännen i norr.

Från Luxemburg sladdas det ner till Spanjen och en modern Rioja med karaktär från Ferré i Catasús. FiC 23⁄07 1940 Rioja Crianza 2004.

Finca el Puig, Priorat (Systembolaget nr 2737) - ännu en gamal favorit som denna förbannade Brommaafton inte svarar upp. Efter att ha bekräftelsedissat Brunello - David, tipsa gärna dina Båstadskompisar om att de kan vaska Brunello för att impa på fjortisarna, och ge fan i att fördärva i vart fall hjälpligt drickbar Champagne - och gått på en oväntad blåsning av Tendral, fortsätter vinerna att dra oss lodrätt ner mot helvetet.