Efter att ha spenderat majoriteten av helgen på kontoret är det lika bra att avsluta med tidig nattning och något lättare, så varför inte ett glas Pinot Noir?

Väl djupt inne i den italenska landsbygden synar vi en riktig prestige dam, Braincaia Il Blu 2003. Detta vin simmar strax under loppan och ska var “da shit” i chianti ligan men wtf det har djup, färg men för mkt russin och påminner om ett pissigt amarone…SUCK.

Jaha du, min käre David, så var det dags att gå i clinch med en gamal antagonist - Brunello di Montalcino.

Bästa med att vara fördomsful är när man har fel. Jag sågade hela nya världen sist jag provade på fanskapet men ack så fel man kan ha, detta är ett riktigt riktigt trevligt vin, doft, färg, kropp…u name it, detta vin levererar.

Dags att syna en legend. Chateau Musar 2002 (7463 på bolaget). Libanons prestigevin, på sina håll anklagat för att vara överprisat - och visst, när man börjar komma upp i den aktuella nivån är konkurrensen tuff.

Sista dagen och vi har haft en helt underbar vistelse, man börjar komma in i semester mode, kropp & själ börjar varva ner ordentligt och mobil disciplinen blir bara sämre och sämre.

Efter att ha varit borta från scenen ett tag så har man frigång för tillfället. Drömmer mig tillbaka till sensommarens milda klimat.

En ljuvlig region, rhône-dalen och söder därom. Ännu en bekräftelse på att denna del av världen, i mitt tycke, är en av de allra bästa.

Priorat är, som säkert har framgått av tjatandet i tidigare artiklar, ett favoritområde. Inte minst när det gäller rödtjut. Naturligtvis finns det ett kvalitetsspektrum även i denna toppregion…

Lördag. Dags för ett finvin! Cuvée Anonyme Châteauneuf-du-Pape 2005 (Bolaget 90024, tillfälliga sortimentet). Karaktär som Tommy Prims gamla cykelbrallor - överflödigt att tilläga att man på den nivån inte stannar för vare sig ettan eller tvåan.