Åter på paviljongen efter en hård arbetsvecka i kapitalets tjänst. Hemmets härd är guld värd - bort räksnaskande bryggseglarslödder och solglasögonprydda douche-bags.

Värmen kramar dig, öppnar dina porer precis lagom för att skapa ett klibbigt hölje, en minimal uppförsbacke och kroppen tappar kontrollen, skjortan blir dränkt, du förvandlas till “the fat white guy who sweats too much”.

Pommard 2007 (Systembolaget nr 2240). En fullt anständig Bourgogne. Även om jag inte tillhör dem som ställer sig i givakt och brister ut i Marsiljäsen så fort det korkas upp ett franskt rödtjut, så tvingas jag efter många år erkänna att man på sina håll faktiskt kan göra fullt drickbara rödviner i Bourgogne.

Hittade ett par gamla anteckningar från semestern, lika bra att köra ut dem då de väcker till liv ett par mycket trevliga minnen.

Ljugarn. Frallan har lekt äventyrare hela dagen bland raukar och bysar. Tar igen oss med en - skulle det visa sig - riktig goding från norra Italien.

Medans Klas njuter av de läckra Gewurztraminer ägnade jag förra helgen åt den mörkare sidan av tysk vinproduktion. Bekanta från Bremen är på besök och mannen i familjen har gett sig fan på att hämnas på Systembolaget genom att släpa med sig en mindre insjö av olika röda tyska viner från hans lokala kram, Bremen Ratskeller.

Evigheter sen jag lyckades få tummen ur, sybarisen Klas lyckades tjuva till sig två av mina darlings Ripassan och Chateau Musar.

Året är 2007. Jag rattar, tillsammans med min sommelier, en liten skrotfärdig tysk bil över Pyrenéerna. Bort från det ljuvliga norra Spanien, genom sensationella Banyuls.

Tyskland och rött… Hm, kommer med fasa ihåg hur man på den kära stamrestaurangen vid ett tillfälle av sviktande omdöme prackade på mig något udd-och konturlöst blask som hette Heinrich.

Tillbaka i Ålands djungler. Vi duckar för hagelkärvarna som rasslar i skvattramsriset, medan banjotonerna ljuder över nejden. Till all lycka plockade vi med oss lite rött från färjan.