Då det är skarp ammo i morgon och vi har bägge sett Deliverance ett par gånger för mycket, därav väljer vi att beta av vinerna i en fallande pris lista.

Medans Klas sniffar flytspackel och andas begagnad lägenhetsluft drar undertecknad och bokhandlaren till fjällen för att jaga ripa. Nog ordat, 5h senare befinner vi oss i de jämtlänska fjällen och vädret är perfekt.

Åter från ännu en tripp i öl-och-fläskbältets yttersta utpost (om man undantar Skåne) - nämligen vårt kära Danmark, ett land Strindberg lär ha beskrivit som “ett fekalt helvete”.

Det är för varmt, jag är inte byggd för >30°C så enkelt är det. Svettas som en tok och frekventa dopp är enda sättet att hålla humöret i shack.

Återigen en alldeles utmärkt Valpolicella! Allegrini Palazzo della Torre 2006 (Systemet 73389). Trots svågerpolitik, sopberg, en emellanåt undermålig fotboll och primadonnafasoner, är Italien det med god marginal tryggaste vinlandet på klotet.

Så här i valtider är det gott att kunna förlita sig på ett tryggt och bekant alternativ. Lite dyrt, men man vet vad man får för pengarna.

Unge man! Medan du njuter ditt otium i ett av världens mest lättillgängliga vinområden - jag är övertygad om att Banyuls är näst i hype-kön efter Priorat och Monsant - har farbror uthärdat betydligt svårare fõrhållanden under en resa i norra Polen och DDR.

Jaså du Putte, detta var - som du en gång uttryckte det - det godaste vin du druckit i hela ditt än så länge ganska färska liv.

Lång dag på stranden, min bättre hälft plockar upp italienska köttbullar i tomatsås från den lokala slaktaren och de luktar så gott att jag knappt kan hålla mig från att äta dem kalla.

Ny dag nytt vin, plockade upp 1⁄2 kg underbara gambas från den lokala fiskaren i morse, hackade fem vitlöksklyftor och lät dem marinerats i olja & vitlök hela dagen.